Det finns hopp!

Igårmorse blev jag utsläppt ifrån min karantän i vårt sovrum. Där hade jag tillbringat nästa hela min förra vecka för att inte smitta ner min familj. Jag fick hastigt halsont en eftermiddag och kände att jag måste avbryta mitt arbete och genast åka hem. Testsvaret på torsdagmorgon visade att jag hade fått det kända viruset på halsen. Genast hann många tankar passera min hjärna. Vem hade träffat två dagar innan, vem har jag smittat, och tänk om någon blir allvarligt sjuk pga av mig? Jag började ringa runt till kunder och kollegor. Jag är så glad över att jag fortfarande varit benhård med att använda munskydd ihop med kunder samt använda handsprit. Men en del av mina kunder är ju över 80 år och oron fanns där att någon smittats av MIG. Idag är det dag

sex  och idag har jag fått gå runt som en vanlig människa här hemma men jag har fortfarande inte varit utanför dörren. Kroppen är trött och jag är tacksam över att jag hade mina tre sprutor i bagaget. Hade kunnat bli betydligt värre utan dem. Ingen i familjen har fått några symtom vilket är helt otroligt egentligen med tanke på hur smittsamt detta är. Jag har ringt runt även till en del kunder och tack och lov har ingen ännu fått det, och ju längre tiden går ju lägre risk.

Idag är det storm ute, och folks överdrag över grillar och utemöbler flyger runt tjocka lakan här och där. Jag har inte varit utanför dörren sen jag blev sjuk och jag kan längta efter en promenad. Mina promenader och andra trevligheter med kunderna förgyller mina veckor och jag är tacksam för att kunna göra det. Vi ska försöka fokusera på det som är roligt och det vi kan göra i dessa tider – ut och ta frisk luft kan ingen ta ifrån oss iaf 🙂

Det sägs ju att om ett par veckor kommer smittan ha lagt sig allt mer här och det siktar vi på. Så mitt mål för kommande veckan är att börja jobba igen från och med tisdag och sen ta två promenader med hunden imorgon.  Önskar er alla en bra start på nya veckan oberoende om du är i karantän eller får spendera din tid i frihet!

/Pia

 

Kanske är den märkliga tiden vi lever i snart till ända?